kulturhistoria.se

av Bitte Melin

En oktoberkväll 1899 gick den unge stationsinspektören Ernst Cederberg och lade sig att sova i sitt tjänsterum på Johannishus tågstation. Morgonen därpå hittades hans svårt sargade döda kropp i en potatisåker inte långt från stationen-Han var endast19 år gammal.

Ernst Cederberg föddes i Kristianstad 1880 som oäkta son, som det då kallades, till Sofia Charlotta Grandolin. När Sofia Charlotta gifte sig med en Göran Cederberg i garnisonsförsamlingen – en icke-territoriell församling för soldater och deras familjer – skrevs hela familjen in där och både Sofia Charlotta och hennes son tog efternamnet Cederberg.

Det är lätt att anta att livet inte alltid var så enkelt för den unge Ernst. Källorna berättar ingenting om vilken relation han hade till sin styvfar, och till de yngre halvsyskonen, men en bakgrund som ”oäkta” var något som kunde följa en människa genom livet.

Vem som var hans biologiske far har inte gått att ta reda på, och ingen vet om Ernst kände till honom eller ej. Men trots denna förmodat tuffa start i livet gick det bra för Ernst och han valde att utbilda sig inom den då nya och moderna järnvägen.

Genom jobbet på järnvägen lärde den unge Ernst känna en man som hette Theodor Julius Sallrot. Sallrot, som var ett år äldre, hade en helt annan bakgrund. Han kom från ett välbärgat hem och levde på ett helt annat sätt än Ernst. Medan Ernst var sparsam och skötsam, och redan som 19-åring blev tillförordnad stationsinspektör vid den relativt stora järnvägsstationen i Johannishus i Blekinge, levde Theodor Sallrot ett utsvävande liv. Han gjorde av med mer pengar än han hade, och skuldsatte sig rejält. Ofta kom hans föräldrar till undsättning men i oktober 1899 hade det gått så långt att han inte längre kunde be sina föräldrar om hjälp.

På kvällen den 6 oktober besökte Sallrot Ernst i hans tjänsterum på stationen. Ernst var då i full färd med att räkna kassan, som han sedan lade in i säkert förvar i kassaskåpet. När Sallrot lämnade honom hade han ingen aning om vilka planer hans vän och kollega börjat smida. Han gick till sängs ovetande om att hans liv snart skulle vara till ända.

Den 7 oktober började som en dag som alla andra för Ernst Cederberg. Han gjorde sitt arbete, räknade sin kassa och på kvällen gick han till sängs. Kanske tänkte han på vad han skulle hitta på nästa gång han var ledig, kanske tänkte han på någon flicka han träffat eller på att han snart skulle hälsa på sin mor och syskonen – det får vi aldrig veta.

Han hade just somnat till när han fick ett hårt slag i huvudet. Yrvaket satte han sig upp, med blodet rinnande från såret i huvudet, och fick se Theodor Sallrot stå där med en rakkniv i handen. Ernst fick ta emot flera hugg med kniven men lyckades ändå göra motstånd och ta sig ut genom fönstret. När han försökte ta sig i säkerhet blev han skjuten fem gånger i ryggen.

Trots att han nu var mycket svårt skadad lyckades Ernst behålla medvetandet och fortsatte sin mödosamma väg för att ta sig bort från Sallrot, ta sig i säkerhet. Men i en potatisåker strax intill stationen föll han ihop och snart var Sallrot ikapp.

Ernst bad om nåd, men Sallrot var obeveklig. Han skar halsen av Ernst, tog nycklarna till kassaskåpet ur hans ficka och återvände till stationen. Där tillskansade han sig pengarna ur kassaskåpet. Ernst förblödde och dog i åkern, 19 år gammal, och hittades först nästa morgon.

Efter att ha ljugit för polisen, och försökt blanda in en tredje person, erkände Sallrot till sist det brutala mordet. Han dömdes till livstids straffarbete i tingsrätten, men hovrätten omvandlade straffet till dödsstraff. Domen fastställdes senare av Högsta Domstolen och den 5 juli 1900 avrättades han på fängelsegården i Karlskrona länsfängelse av Gustaf August Dahlman, Sveriges siste skarprättare.

Ernst Cederbergs mor dog redan 1890. Hon slapp därför uppleva sin sons grymma öde. Vad resten av hans familj kände vet ingen idag. Var han begravdes är också okänt och idag finns ingen gravplats kvar. Medan Theodor Sallrot uppmärksammats i en rad skrifter och publikationer som ett offer för dödsstraffet har hans eget offer – den ännu yngre Ernst Cederberg – fallit i glömska.