Redan under min tonårstid gick det upp för mig att han var en intressant och märklig person – Teodor Truvé, en gång född som Trued Trulsson i ett torp i byn Vesslarp utanför Glimåkra.
Han är min farfars mormors morbror och samtidigt min farfars morfars farbror. Det är lite rörigt med släktförhållandena där, men så ligger det till.
Teodor Truvé levde ett långt och innehållsrikt liv som förde honom från torpet i Vesslarp, via pastorsutbildning i Stockholm, vidare till USA och slutligen till Göteborg där han förestod stadens första baptistförsamling i mer än 40 år.
Mitt intresse för Truvés spännande liv har funnits i många år, och jag har delat det med min vän och släktforskarkollega Sven Hellgren i Lönsboda (som också han är släkt med Truvé på långt håll). Runt 2015 satte vi ihop ett föredrag som vi höll på flera ställen; Glimåkra bibliotek, Högsma bygdegård, Missionskyrkan i Hässleholm, Svenska kyrkan i Sibbhult, Studieförbundet Vuxenskolan i Hässleholm, Osby bibliotek. Därutöver har jag varit inbjuden till Tabernaklet (baptistkyrkan i Göteborg) två gånger för att prata om Truvé.
Den stora släkt som Teodor Truvé tillhör har Sven Hellgren under arbetets gång fört in i släktforskningsprogrammet Disgen.
Databasen finns nu tillgänglig här, via länken Truvé med flera.
Besök också gärna Sven Hellgrens hemsida www.grisabanan.se, med mycket intressant att läsa om bygdens historia, människor och platser. Här finns också möjlighet att få en glimt av konstnären Fukiko Nakabayashis många olika verk. Hon skapade främst i diabas.
De senaste åren har det talats mycket och ofta om våra kyrkogårdar som kulturhistoriskt värdefulla. Jag är inte sen att instämma i att såväl kyrkor som begravningsplatser är oerhört intressanta – och då menar jag alla, var och en på sitt sätt. Det behöver inte sägas ytterligare en gång.
Kyrkogårdsvandringar arrangeras ofta av hembygdsföreningar, som t.ex. här i Norra Strö i Skåne, i augusti 2024. Ciceron är Therese Ericsson (nr 3 från vänster på bilden), släkt- och hembygdsforskare som till vardags arbetar som bibliotekarie på universitetsbiblioteket i Lund. Hon leder i lika hög grad som deltagarna, som fyller i med kunskap och minnen. Foto: Ingela Frid.
De senaste 20 åren har jag hållit många föredrag, de flesta med inriktning på lokalhistoria och släktforskning. Det går att göra nästan vilken berättelse som helst intresseväckande, om den får en relevant, hållbar och bra inramning. Jag har berättat om enskilda personer i min släktforskning, om lokal stenindustri, om sanatoriekulturen och om mathistoria – för att nämna några ämnen. Sedan några år leder jag också regelbundet kyrkogårdsvandringar – och det, mina vänner, det är en verklig utmaning!
Det finns många sätt att genomföra en kyrkogårdsvandring. I de flesta fall är det mest intressant för ”de närmast sörjande”, för att vara vitsig. Namn på människor, släkt- och familjeförhållanden, gårdar och byar swishar förbi och det är nog så spännande och viktigt för åhörare som har ett djupt intresse för sådant. Det handlar ofta om deras egen historia i bygden, släktingar och den trakt man växte upp i eller på annat sätt har en personlig koppling till.
Men hur bibehåller man uppmärksamheten hos deltagare som är där för att lyssna på berättelsen om kyrkogården i stort (när den anlades, varför den omgärdas av stenmurar istället för plank, varför olika delar av kyrkogården ser olika ut osv), för att inte tala om personer med ett naturintresse. Hur många vet idag att kyrkogårdar är viktiga fristäder för fladdermöss, häckande fåglar, ovanliga insekter, växter, träd och lavar?
Det är något sorgligt med en övergiven gravplats. Men vad är det för lavar som växer på stenarbetaren Elof Jönssons familjegravsten? Vad indikerar de om luftkvaliteten här på Glimåkra kyrkogård? Foto: Ingela Frid.
Med detta vill jag inte säga att jag ligger inne med en patentlösning på hur man gör en kyrkogårdsvandring mera allmänt intressant. Men samtidigt som det är en utmaning, tror jag inte att det behöver vara särskilt svårt egentligen. En bra början kan vara att förklara lite mer om familjerna som nämns och inte utgå från att alla närvarande vet exakt var alla gårdar och hus ligger, eller låg. Får jag en fråga som jag inte kan besvara (händer varje gång!) så finns det oftast/alltid någon i den närvarande skaran som kan svara. Det gäller att vara orädd och prestigelös och kunna lämna ordet fritt. För min egen del har jag dessutom tryggheten i att en numera pensionerad kyrkogårdsvaktmästare, med många års erfarenhet av just denna kyrkogård, är med och leder.
En kyrkogårdsvandring bör framför allt vara ett samtal och inte en envägskommunikation. Det är få event jag lär mig så mycket av, som kyrkogårdsvandringar där jag själv är ciceron. Mitt bidrag är uppgifter från kyrkoböcker och andra källor. Andra kan mycket mer än jag när det gäller att teckna livshistorier och fylla berättelserna med innehåll.
Lyssna på ett webinarium!
Fredagen den 6 september kl. 15 bjuder Föreningen Sockenkyrkonätverket på ett kostnadsfritt webinarium med rubriken Kyrkogårdarna som kulturhistoriska besöksmål. I inbjudan går att läsa bl.a. följande:
En kyrkogård är, paradoxalt nog, en levande, föränderlig miljö: dagens kyrkogårdar är inte desamma som för femtio eller hundra år sedan. Moden och praktiker växlar och formar miljöerna.
Vilka minnesplatser och vilka berättelser får egentligen plats på en kyrkogård och vem/vilka kan påverka det ”urvalet”?
Hur kan man arbeta för att bevara berättelserna, hur kan man resonera i planeringen för att utveckla och förändra kyrkogårdsmiljöerna i positiv riktning – och samtidigt ta hänsyn till arvet från förr?
