Att få till vackra påskägg är ingen konst – och du kan dessutom åstadkomma det med sådant du har hemma. Blåbär från frysen – gurkmeja från kryddhyllan – kaffe från kaffeburken – grönt te… Bara att koka upp kryddor, bär eller vad du har, och lägga äggen i färgbad helt enkelt. Känns mycket trevligare än att använda artificiella färger.
Ägg färgade med blåbär. Foto: Bitte Melin.
Vad du behöver är kastruller och skålar – och så en väldig massa ägg förstås!
Här är exempel på vad du kan använda:
Blåbär – mörkblå till blålila Hallon – svagt rosa Gurkmeja – gul Lökskal – gul till gulbrun Lökskal från rödlök – rosalila Paprikapulver – orange Kaffepulver – chokladbrun Grönt te – grönbrun
Av färska råvaror såsom bär tar man två-tre rejäla nävar i kastrullen – av kryddor och annat pulver ca 2 rågade matskedar.
Gör så här: Koka äggen 10 minuter i en egen kastrull. Mät upp 5 dl vatten, 1 tsk salt och valfri råvara och låt koka 2-10 minuter (den längre tiden för färska råvaror). Dra från plattan och låt stå ca 30 minuter innan du silar av (kryddor behöver inte silas).
Ägg färgat med lökskal. Foto: Bitte Melin.
Tillsätt lite vitvinsvinäger till färgblandningen och lägg ner de kokta äggen. Låt stå minst ett par timmar – vill du ha ännu djupare färg kan du ställa äggen kallt i färgbadet över natten.
Tips! Gör mönster på äggen, t ex genom att linda runt snören, sätta på håliga klistermärken, använda tejp eller vira spetsband eller gummisnoddar runt äggen. Endast fantasin sätter gränserna!
Bland de mer festliga rätterna i Hanna Brodds handskrivna bok är omelett fylld med hummerstuvning. I receptet ingår en burk hummer.
Ica skriver i sin egen historia: De första konserverna i Sverige dök upp i handeln under sent 1800-tal, men först på 1930-talet började sortimentet växa. Förutom anjovis och sill började det också finnas grönsaker, importerad frukt och delikatesser som hummer och sparris.
Digitalt museum, fotograf: D. Gunner. Public domain.
På bilden ses företaget O.J:s Köttkonservers monter på utställningen Hem och Hushåll på Vänershov i Karlstad 1936. Såväl enstaka ingredienser som hela maträtter på konservburk spreds snabbt på marknaden vid denna tid.
O.J:s Köttkonserver stoltserade som ”Sveriges äldsta firma inom branschen, med hypermoderna lokaler”.
Tillagning
Stuvningen: 1 burk hummer, 1 matsked smör, 3 msk mjöl, 3½ dl grädde, salt, vitpeppar, socker. Smöret och mjölet fräses i 2 minuter. Grädden spädes på under rörning och såsen får koka i 5 minuter. Hummer läggs i och stuvningen får ett uppkok samt avsmakas med kryddorna.
Omelett: 4 ägg, ¼ tsk salt, ¼ tsk socker, 3 dl grädde. Till pannan ½ msk smör. Beredning: äggulorna vispas väl med salt och socker. Grädden tillsättes och sist nedröres försiktigt de till hårt skum slagna äggvitorna. Omelettpannan upphettas och smörjes väl med smöret. Äggstanningen hälls i och omeletten gräddas ljusbrun i ordinär ugnsvärme. Den stjälpes upp på smort lock, någon stuvning lägges på den ena halvan och den andra halvan vikes över.
Omelett med krabbstuvning. Det finns helt enkelt ingen burkhummer att tillgå i butikerna i Broby, så det fick bli krabba! Strimlad isbergssallad och grön sparris är fräscht som tillbehör. Extra stuvning i en skål bredvid för den som vill. Foto: Ingela Frid.
Våffeldagen är en alldeles speciell dag och har så varit i generationer. Min mamma har berättat om när mormor tog fram våffeljärnet just denna dag – den gamla sorten som används på vedspis – och hur hela familjen njöt när de härliga dofterna av nygräddade våfflor spreds i det lantliga köket!
Jag har ingen aning om vilket recept min mormor använde när hon gräddade dessa läckerheter – kanske var det något liknande detta, som finns i vår handskrivna kokbok:
Receptet är nedtecknat i Kviinge den 11 Februari 1908, så det har några år på nacken vilket förstås också märks på måttenheterna som används.
För den som (likt mig) är lite osäker på dessa mått kanske detta passar bättre?
Foto: Bitte Melin
Äggvåfflor
100 g smör 4 dl vetemjöl 1/2 tsk salt 5 dl mjölk 3 ägg
Gör så här:
Smält smöret och låt svalna. Blanda vetemjöl, salt och hälften av mjölken till en jämn smet. Rör sedan ner resten av mjölken, äggen samt smöret. Hetta upp våffeljärnet. Laggen kan behöva penslas med smält fett till första omgången, men sedan behöver du inte använda mer fett. Grädda våfflorna gyllenbruna och servera med grädde och sylt eller bär. Receptet räcker till 10 – 12 laggar.
Vårfrudagen
Egentligen har dock inte den 25 mars någonting alls med våfflor att göra. Själva namnet Våffeldagen är helt enkelt en förvanskning av Vårfrudagen. Och Vår Fru – det är Jungfru Maria, det. Ännu mer högtidligt kallas den Marie Bebådelsedag, och ända fram till 1953 var den en röd dag i almanackan.
Numera är 25 mars en alldeles vanlig dag. Men våffeltraditionen lever vidare. Och när man tänker efter är det egentligen inte så konstigt att det blev just våfflor som fick symbolisera denna vårliga dag. I slutet av mars hade vintern börjat ge vika, korna mjölkade mer och hönsen började värpa igen – vad kunde då passa bättre än att ordna en riktig våffelfest?
Our Lady i St John the Baptist Catholic Church på Manhattan i New York. Foto: Bitte Melin.
Få smaker är väl så klassiskt svenska som smaken av ansjovis. Denna inläggning är närmast omistlig i gubbröran eller i smörgåsbordets Jansson. Och den har gamla anor. Den brukar tillskrivas salteriägaren Gustaf Andersson och ska ha uppfunnits 1842.
Gustaf Andersson, som var född i Göteborg 1815, flyttade i början av 1840-talet till fiskeläget Fjällbacka, där han startade ansjovistillverkningen. Ursprungligen tillverkades den vid Dorthes Konservfabrik Fjällbacka, men kom senare att produceras i Grebbestad, Idag tillverkas Grebbestads ansjovis i Kungshamn.
Inläggningen tillverkas av skarpsill, Sprattus sprattus, en sillfisk som förekommer i alla svenska hav utom Bottenviken och vars utbredning omfattar östra Atlantkusten från Lofoten till Marocko, samt Medelhavet och Svarta havet. I svenska vatten blir den 12-14 cm lång, men i andra vatten kan den bli upp till 20 centimeter. (De fiskar som på engelska kallas anchovies och som läggs in i saltlag har ingenting med den svenska ansjovisen att göra, utan är det vi kallar sardeller).
Ansjovis läggs in i en lag av socker, salt och ättika och kryddas med kanel, kryddpeppar, svartpeppar, lagerblad, kardemumma, muskotblomma, ingefära och sandelolja. Varifrån Gustaf Andersson hämtade inspiration till inläggningen är inte klarlagt, vissa källor hävdar att ursprungsreceptet är norskt, andra att Andersson lärde det sig av en prästdotter i släkten.
Liknande inläggningar har dokumenterats även långt tidigare, till exempel av Tanumsprosten J Ödman. 1746, 100 år innan Gustaf Andersson började med sin produktion, skriver Ödman att ”ståndspersoner brukar sylta in skarpsill i krukor” och 1777 tryckte Svensk Hushållnings-Journal en detaljerad beskrivning signerad kemiprofessorn Pehr A. Gadd:
”Man utväljer den minsta höst-och vinterströmming, som får ligga orensad med litet salt ett dygn. Därefter får den rinna av, torkas på ett linnekläde, läggs på rygg varvtals i en ekkagge och saltas på nytt med blandning av Lyneburgersalt, kryddpeppar, origanum, nejlikor. Man lägger på en sten till tyngd som tas bort efter 3-4 dygn och locket läggs på. Denne slags ansjovis har en ganska angenäm smak och brukas som handelsvara i åtskilliga städer i Estland och Lifland”.
Ansjovis kan ätas som pålägg och används som garnityr till bland annat wienerschnitzel, tillsammans med kapris. Spadet ger god smak åt klassiker som slottsstek. Den mest kända ansjovisrätten idag är kanske Jansson frestelse, men långt innan denna fick sitt omdiskuterade namn tillagades gratänger och lådor med ansjovis i huvudrollen. Här är ett av recepten vi hittat i den handskrivna kokboken.
Ansjovislåda
Den här ansjovislådan sägs vara för sex personer, men då är det meningen att den ska serveras som en del av ett smörgåsbord. Äter man den som ensamrätt, till lunch eller vickning, blir det nog mer lagom för två-tre personer. Tänk också på att det i det här receptet ska vara hela ansjovisar (filéerna kom senare). Idag är det snarare svårt att få tag i hela ansjovisar så ersätt med filéer och ta då ungefär dubbelt så många – en burk av ”normalstorlek” blir bra.
Beredning: Ansjovisen flås, tages ur, fläkes mitt itu och benen tages bort. En låg eldfast form smörjes med smör och beströs med skorpor.
Filéerna nedläggas däri, överhälles med äggen väl vispade med grädden och beströs med persiljan. Lådan gräddas i god ugnsvärme och serveras till smörgåsbordet.
Få maträtter värmer så härligt i höstmörkret som en klassisk oxsvanssoppa. Det finns lika många recept på oxsvanssoppa som det finns matmammor (eller matpappor) och i vår receptsamling kan man läsa följande:
Oxsvanssoppa Man bryner oxsvansar i mjöl och smör och buljong med krydor. Sedan brynes mjöl och smör i en kastrull och jämnas på med soppan. Så avsilas den genom ett durkslag. Så blandar man den med sherry och konjak efter smak. Den serveras med frikadeller, rötter och skurna oxsvansbitar, samt torrt hvetebröd.
Mormorsmor skulle ha säkert ha fattat galoppen direkt, och fått till en alldeles underbar soppa med den enkla och kortfattade beskrivningen, men i vår tid behövs kanske ett mer utförligt recept. Här är ett recept från min mammas något nyare kokbok från 1950-talet.
Oxsvanssoppa. Foto: Bitte Melin.
Oxsvanssoppa – 6 portioner
1 ½ kg oxsvans, huggen i bitar 2 msk smör eller matolja 1 morot, skuren i bitar 1 bit rotselleri, tärnad Ca 10 cm purjolök, skuren i strimlor 2 ½ liter vatten 2 msk tomatpuré 3 dl rött vin eller oxbuljong 10 svartpepparkorn 1-2 tsk torkad timjan eller oregano 2 lagerblad 1 tsk salt 5 finhackade schalottenlökar eller 1 stor gul lök salt och malen vitpeppar 2 msk finhackad persilja
Gör så här:
Värm matfettet i en gryta och bryn oxsvansbitarna. Ta upp och lägg åt sidan. Fräs morot, selleri och purjo. Lägg tillbaka oxsvansbitarna i grytan och häll på vattnet. Låt koka upp och skumma väl. Tillsätt tomatpuré, vin, pepparkorn, timjan, lagerblad och salt. Sänk värmen och sjud under lock på svag värme i 4 timmar eller tills köttet är genomkokt. Ta upp oxsvansbitarna och låt dem svalna något. Plocka bort köttet från benen. Håll köttet varmt inslaget i aluminiumfolie. Sila buljongen. Koka upp buljongen med schalottenlök och sjud tills löken är genomskinlig och mjuk. Lägg tillbaka köttet i soppan. Smaka av med salt och peppar och strö över persilja vid serveringen.
