Vad förknippas med Skåne om inte mat? Mycket mat, god mat och mat i rättan tid, som ordstävet lyder. Sedan flera hundra år lagas och serveras god mat på de skånska gästgivaregårdarna. Ett av de äldsta, som ännu lever och frodas, finns i nordostskånska Broby.
Gästgiveriet i Broby ligger mitt i byn, vid ett vackert stensatt torg, mittemot kyrkan och intill en liten park och ett gammalt bankhus. Ingen som promenerar genom Broby kan undgå att se gästgivaregården. Det är en iögonfallande byggnad som väcker nyfikenhet och den har en lång och spännande historia.
På 1500-talet, då Skåne tillhörde Danmark och lydde under kung Fredrik II, upprättades gästgiverier med jämna mellanrum längs de större vägarna i riket. Kanske var Broby en av de orter som redan då fick gästgiveri. Det skulle innebära att gästgiveritraditionen på orten har en 400-årig, i stort sett obruten historia. Det första säkra belägget för gästgiveri i Broby är dock 1642 års kyrkobok, där en man vid namn Aage Nielsen noteras som gästgivare.
Den svenska gästgiveriförordningen som utfärdades 1664, några få år efter att Skåne slutligen tillfallit Sverige, stadgade att gästgiverier skulle finnas på två mils avstånd längs rikets vägar. Oftast uppfördes inga särskilda byggnader, utan istället utsågs betrodda personer till gästgivare. De ålades att tillhandahålla mat och logi för såväl resande som deras hästar. Det kunde också ingå i plikten att ställa egna hästar till förfogande för resande som behövde skjuts till nästa gästgiveri. Hämtningen av hästarna fick gästgivaren själv ombesörja, vilket kanske är en förklaring till att gästgivarsysslan sällan var eftertraktad. I gengäld fick gästgivaren dock viss extrainkomst, skattelättnader samt – inte minst – ensamrätt på spritförsäljning inom en radie på två mil.
År 1694 står i redogörelsen ”Publique Huus och Wåningar i Östra Göinge Häradh” att ”gästgifaregården i Broby var i Febr. så pass färdig, att Resande här kunna få logie för natten”. Därmed vet vi att det sedan dess har funnits gästgiveri på orten, även om byggnaderna har skiftat och förändrats, bland annat som följd av eldsvåda.
Barnekowska ringen
Det allra märkligaste inslaget i Broby gästgivaregårds historia är förmodligen legenden om den Barnekowska ringen. Det finns, som sig bör när det gäller legender, några versioner med detaljer som skiljer sig. Folklivsforskaren Åke Ohlmark återger historien ungefär på följande vis, såsom han hörde den berättas på 1930-talet vid ett besök i Broby:
Det ska ha hänt under Fredrik I:s konungadöme, alltså runt 1720, att Margareta Ascheberg anlände till Broby på väg söderut. Hon var en av Skånes rikaste personer, slottsfru på Vittskövle slott som är beläget flera mil söder om Göinge. Både hennes far och make hade varit framstående officerare, hon var därför känd och högt respekterad.
Fru Ascheberg tog in med sitt tjänstefolk på Broby gästgivaregård för att övernatta innan färden skulle gå vidare hem. Mitt i natten vaknade hon och fick se en vålnad mitt i rummet. Vålnaden bar skinnstövlar, krigsuniform och hade ett djupt sår i skallen. Istället för att gripas av panik eller kalla på tjänstefolk, förde fru Ascheberg ett långt samtal med spöket, som visade sig vara major von Khevenhüller från Kungl. Majestäts pommerska rytteri. Majoren hade tagit in på gästgivaregården tolv år tidigare och gått ett blodigt öde till mötes. Självaste gästgivaren hade slagit ihjäl honom för att komma över hans pengar och sedan begravt honom i gästgiveriets trädgård. Nu ville majoren få hjälp att komma i vigd jord. För att ge fru Ascheberg ett bevis på att han talade sanning, bad majoren att hon skulle ta av sig sin dyrbara fingerring och släppa ner den i såret i hans skalle.
Tidigt morgonen därpå skickade Margareta Ascheberg bud efter Kunglig Majestäts befallningshavande på närbelägna Vanås slott. Majorens skelett grävdes upp i gästgiveriets trädgård efter fru Aschebergs anvisningar. Den dyrbara ringen återfanns inuti skallen. Gästgivaren fick sitt rättmätiga straff och ringen återgick till sin ägare. Historien är kanske svår att tro, men faktum är att ringen verkligen existerar och den går fortfarande i arv i släkten Barnekow.
Gästgivare
I Broby har naturligtvis funnits många gästgivare genom seklerna. Några av dem har blivit mer kända än andra. En av dem var den framgångsrika affärsmannen Nils Olsson. Han ägde flera fastigheter i Broby i början av 1800-talet, däribland gästgiveriet. Han arbetade inte själv som krögare, utan drev butiker där han sålde varor som han köpte upp i Danmark. Lokal tradition gör gällande att varorna inte alltid importerades på korrekt sätt (läs smuggling). Hur det nu var med den saken, så gick affärerna lysande och Nils Olsson gjorde sig en förmögenhet. Gästgiveriet arrenderade han ut till en lanthandlare vid namn Ljungh. I praktiken var det dock Ljungs hustru Gustava Hjerton som drev gästgiveriet.
I början av september 1855 inträffade en katastrof i Broby. En brand utbröt och spred sig snabbt bland träbebyggelsen. Sommaren hade varit varm, det var svår torka och inget höstregn hade ännu fallit. Förmodligen började branden i ett spannmålsförråd strax intill gästgiveriet. Elden spred sig snabbt och ödelade flera byggnader runt torget, däribland gästgiveriet. Gästgivaren vid den här tidpunkten hette Sven Nilsson. Han bestämde sig för att bygga till och utöka en mindre gård vid torget, som hörde till det nedbrunna gästgiveriet, och resultatet blev i stort sett den byggnad som är Broby gästgivaregård idag.
Bertil Hultman var en av de legendariska krögarna i modern tid. Han tog över gästgiverirörelsen 1958 och drev den i mer än 40 år. Ett antal år före sin död filmades han och berättade om sina år som krögare. Det var en blomstrande verksamhet han beskrev. På 1960-talet fanns i Göinge flera stora industriföretag som förlade all representation på ”Gästis”. På söndagarna kom familjer i bil för att unna sig en god söndagsmiddag och då var det fullsatt i stora matsalen. När julen närmade sig serverades julbord på vardagarna plus tre fullsatta sittningar under fyra söndagar.
Bilismens uppsving på 1960-talet var positiv för ”Gästis” till att börja med. Den ökade friheten innebar fler utflykter och middagar ute, och på den tiden gick landsvägen genom Broby, precis förbi torget och ”Gästis”. Senare drogs en ny väg väster om Broby varpå genomfartstrafiken och därmed de spontana matgästerna uteblev. Liknande öde har många orter råkat ut för, som följd av den rationaliserade infrastrukturen.
Spökerier
På Bertil Hultmans tid blev Broby gästgivaregård känd för sina spökerier. Det började med att en okänd dam visade sig för Hultman en kväll när han satt på sitt kontor och bokförde. Enligt honom själv fäste han inte så stor vikt vid det märkliga besöket, inte ens när hon återkom med jämna mellanrum. ”Hon skötte sitt och jag skötte mitt”, konstaterade han lugnt.
Men så råkade en av stamgästerna på ”Gästis” vara tv-mannen Lasse Holmqvist. Då det hela kom till hans kännedom dröjde det inte länge förrän Broby gästgivaregård blev rikskänt i såväl tv som veckopress för sina spökerier. Bertil Hultman var inte en man av stora ord och dramatiska gester. Han torgförde inte spökerierna, även om han förstås såg värdet i gratisreklamen. Däremot talade han gärna om kända och intressanta gäster. Särskilt stolt var han över att ha fått bjuda självaste kungaparet på lunch under deras eriksgata 1983.
/Ingela Frid