När semestern hägrar för många av oss, passar jag på att tipsa om ett av de senaste tillskotten i min bokhylla, nämligen Upptäck Sveriges kyrkogårdar av Marita Sköldberg. Jag blev så glad när boken kom ut, detta är en bok som jag verkligen saknat! Det finns mängder av böcker om kyrkor, men inte många som innehåller beskrivningar av kyrkogårdar och framför allt ingen som täcker hela Sverige.
Tycker du om att ströva på kyrkogårdar? Då är det här en bok för dig. Här får du tips på omkring 450 begravningsplatser runt om i hela landet som är väl värda att besöka. Tipsen kompletteras med mängder av intressanta fakta om ett vitt spektrum av kyrkogårdsrelaterade ämnen. (Ur baksidestexten)
Efter många år som redaktör för Kyrkokörjournalen blev Marita uppsagd då tidningen lades ner. Kris föder som bekant ofta kreativitet och snart föddes idén om en guidebok till Sveriges begravningsplatser – platser som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet än de får. Under 16 intensiva månader reste Marita runt och besökte kyrkogårdar, vilket resulterade i den här fina boken som släpptes i november 2025.
Maritas eget kyrkogårdsintresse började i unga år på Barkeryds kyrkogård i Småland. Där fascinerades hon av en gravsten över ett äkta par med texten: ”Hans krafter ägnades åt skulder och skatter, hennes åt att väva matter”. Det dröjde många år innan hon tog reda på mer om mattväverskan Margreta Andersdotter, men stenen sådde ett frö.
Boken bjuder på många intressanta förslag på besöksmål. Till exempel Örberga kyrkogård i Östergötland, där man kan se ett tidigkristet gravmonument, en så kallad Eskilstunakista, från 1100-talet. Den hittades när man dränerade runt kyrkan och placerades i den gamla tiondeboden. I kistan vilar en man och ett litet barn.
Ett annat exempel är gamla kyrkogården i Härnösand i södra Ångermanland, där kyrkogårdsförvaltningen låtit sätta upp en minnessten med namn på 11 kvinnor som dömdes till döden under trolldomsprocesserna på 1600-talet.
Eller varför inte besöka Sandbogens begravningsplats i Kungshamn, Bohuslän, där man begravde tyska och engelska matroser som flöt i land efter Skagerackslaget, det största sjöslaget under första världskriget. Andra kyrkogårdar som minner om krigets fasor är bl.a. Frösö kyrkogård i Jämtland och Norra kyrkogården i Lund, där man kan besöka gravar över människor som räddades till Sverige med Vita bussarna efter andra världskrigets slut.
På kyrkogårdarna arbetar man på många olika sätt för att hålla historien levande. I Lindesbergs kommun kläcktes en idé på en kafferast som resulterade i en hel guideapp med en historisk vandring under den smått kaxiga rubriken ”Hundra gravar du måste se innan du dör”. På andra platser möts besökaren av modern teknik i form av QR-koder länkade till berättelser i ord och tal. Berättelserna är ofta producerade i samarbete med hembygdsföreningar och släktforskare och som resultat av studiecirklar.
En kyrkogård som jag själv är mycket förtjust i är Harplinge i Halland. Där finns massor av konst, olika vandringsslingor för både barn och vuxna och många gröna ”rum” att upptäcka. Harplinge har gått i spetsen för arbetet med biologisk mångfald på våra kyrkogårdar. Det är nästan lika mycket en botanisk trädgård som en kyrkogård. Ska du bara besöka en enda kyrkogård i sommar, så rekommenderar jag varmt Harplinge.
På kyrkogården i Harplinge är man inte rädd för färger och nytänkande.
Bilderna är tagna av mig i april 2023.
Kyrkogårdarna speglar också hur samhället har förändrats. Fram till början av 1800-talet begravdes kungliga och adliga inne i kyrkorna. När detta förbjöds 1815, av sanitära skäl, flyttade monumenten ut och nya, gröna kyrkogårdar anlades. Grönskan var viktig då man trodde att träden minskade risken för smittspridning.
Klasskillnaderna syns tydligt på merparten av våra kyrkogårdar. De rika köpte dyra gravplatser nära kyrkan, medan de mindre bemedlade hamnade på ”allmänna linjen” (eller allmänna varvet) där begravningar skedde i turordning då dödsfallen inträffade. Många av dessa gravar återanvändes efter bara 15 år, vilket gör att många har försvunnit, särskilt i södra Sverige. Undantag finns turligt nog, bl.a. i Osby i Skåne, där man ännu kan se rester av allmänna linjen. Längre norrut i Sverige finns mer bevarat. Det gamla systemet med köpegravar och allmänna linjer försvann först 1964.
Upptäck Sveriges kyrkogårdar går att köpa via nätbokhandeln eller direkt från Marita Sköldbergs eget förlag 🔗FörgätmigejMedia.
